Hon ber om att få sova
tankarna far omkring
Tankarna på honom som menade så väl men ändå gjord henne så illa
Att få sova utan smärta
vakna upp utan tårar
Handen rör vid kudden där hans huvud vilade för inte så länge sen
hon ser sig omkring i rummet
och minns hans skratt för inte så länge sen
Tårar heta som eld, knivar i hjärtat, ofantlig smärta
Och han tror att hon inte bryr sig
Ord mot ord, smärta mot smärta.