Hello bitches!

Okey, dags för lite uppdatering!

Åh...

Nu sitter jag i soffan med mina söta kusiner och tittar på "Djungelboken 2".

Hello!

Här kommer några bilder från mitt och Lisas foto projekt!

Hello!

Hello!

Hello bitches!

Tänkte att det var en bra ide att ni får lite information om mina närmaste!

Hello!

Hello!

Jag undrar när det blir bättre igen. När man vet vem man är igen... Jag trodde att jag hade börjat se mig själv som den jag är igen. Men när jag såg dig imorse så försvann all min självkänsla igen. Att du kan rasa min värld med bara en blick är skrämmande. Jag har alltid sett mig själv som en stark och självständig person. Men är det verkligen sant? Det ända jag gör just nu är att dra bort mina tankar från dig så mycket som möjligt. Och det är inte starkt enligt mig. Men vad gör man inte för att få behålla lite livsglädje?

Allting jag någonsin trott på och levt i. Det som alltid har varit min sanning. Det jag trodde var meningen med livet... Det är bara en illusion, Kärlek existerar inte? Det kanske är konstigt att säga så. Men jag tror att vi hör så mycket om kärlek att vi själva har skapat det. Jag skapade min kärlek för dig, precis som du skapade din. Men sen när du inte tyckte att jag var värd någon kärlek så slutade du att skapa den. Kan det verkligen vara så att kärlek är en myt, en myt som startade för så länge sen att den är en sanning idag... Jag har levt mitt liv för kärleken. Gud gjorde mig till den jag är på grund av kärlek. Mina föräldrar skapade mig av kärlek. Och jag har växt upp med kärlek. Men när kärleken gör dig illa, är det verkligen kärlek då eller är det något annat. Något som människan inte riktigt vet vad det är. När kärleken tar slut vad finns då kvar? Jo en människa som slutat älska och en som fortfarande älskar. Den som slutat älska har för tillfället slutat tro på myten. Men den som fortfarande älskar är fast i tanken på kärlek. Och försöker desperat att sudda ut tanken på kärlek, lika desperat som den försöker få tårarna att sluta rinna. Uttrycket brustet hjärta är något  som finns på riktigt. Varje gång någon nämner din älskades namn så rivs ditt hjärta itu. Långsamt och plågsamt. Många säger att man ska sörja en förlorad kärlek lika länge som man hade den. Andra säger att du ska hitta någon ny att älska för att kunna glömma. Jag tror att det gäller att hitta sig själv igen. För när man har varit ett vi så har ens eget jag försvunnit nästan helt. Men när du har hittat dig själv igen och limmat ihop ditt hjärta med superlim. Då kan du gå vidare. Det skiljer sig från person till person hur du hittar dig själv igen. Men någon gång gör man det.

Hard to let you go.....
so many tears
so much pain
that you don`t love me anymore
it make`s me insane
But i`ll fight couse i`m strong
and i`ll trye to move on
But it`s hard
hard to know
that i have to let you go.......

Hon ber om att få sova
tankarna far omkring
Tankarna på honom som menade så väl men ändå gjord henne så illa
Att få sova utan smärta
vakna upp utan tårar
Handen rör vid kudden där hans huvud vilade för inte så länge sen
hon ser sig omkring i rummet
och minns hans skratt för inte så länge sen
Tårar heta som eld, knivar i hjärtat, ofantlig smärta
Och han tror att hon inte bryr sig
Ord mot ord, smärta mot smärta.

So far away you left me
you told me you were stay
I never will foreget you
why did you hade to go away
You can’t ever figger
how much that I will cry
and on the nights when I’m lonley
then I wonder why...

Hello bitches!